|
Har läst en bok av Kay Pollak, Att växa genom möten, som jag fått låna av en underbar person, som jag älskar och som betyder mycket för mig.
Denna bok samt en bok av Tomas Lönn, Carpe Vitam (också lånad av älskad), har fått mig att reflektera över livet och liksom vakna upp.
Under en tid, mycket lång tid, har jag reflekterat och tänkt över livet. Mina tankar har inte alltid varit så ljusa och ibland har jag fastnat i fel "spår" alltför länge. Det är nog bra att tänka men man får inte fastna för länge i negativa tankar.
Tomas Lönn skriver i sin bok:  "...kan du heller aldrig se dessa förändringars fulla möjligheter..." Tänk på vad han skriver.. För det är ju faktiskt så att man kanske ska se möjligheterna i svårigheterna. Varför bara ta det negativa i livet som just negativt? Det man går igenom kan ju öppna dörrar mot något som innebär en ny möjlighet, en ny väg att gå. Det är inte lätt att tänka så när man står inför svårigheter, fråga mig jag vet, jag vet.. Men en dag måste man gå vidare. Kanske inse att det alldeles för jävliga faktiskt innebär att jag kommer ut på andra sidan som en ny människa, till en början på svaga ben men så småningom starkare än någonsin.
Kanske det bästa är att segla med motvinden, alltså ta vara på vindens kraft istf att kämpa EMOT.(Ja, nog vet jag att jag låter flummig men det är så jag tänker).
Det är inte lätt, inte lätt alls att inse att det finns möjligheter i svårigheter, det är inte lätt att tänka om. Alla klarar inte det, men gör man det så finner
man ett nytt synsätt på livet..kanske ett "flummigare" ..*?* men ett mycket roligare och mer framgångsrikt sätt.
| |
 | Det enda sanna man kan säga om det förflutna är att det är inte här längre. |
|
| Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser. |
|
| I varje möte med en annan människa har jag något att lära mig. |
|
| Sprid rykten om det som är gott! |
|
| När man "pekar finger" och fördömer, anklagar, lägger ut skuld, glömmer man lätt att tre fingrar pekar
bakåt - mot en själv.. |
|
| Ta ett hjärta i taget. Världen har förändrats när jag har förändrats. |
|
Sanna ord av Kay Pollak, tänk vad lätt allt egentligen är. Det gäller bara att ha sunt förnuft och lite eftertanke..Varje dag, varje människa lär oss något nytt
..
Ingenting förändras av sig själv. Någonstans måste man börja
och lättast/den enda vägen, är att börja med sig själv. Vad kan vi lära oss av våra möten med varandra? Alla är vi unika, flummiga eller inte. Men alla bär på en historia, en berättelse. Det gäller att kunna lyssna, att berätta, lära sig att kunna dela med sig av sin historia. Detta är också en konst, som somliga kan ha svårt för... | |
|
En dikt ur Kay:s bok skriven av en anonym:
"När jag ber dig lyssna på mig och du börjar ge mig goda råd. Att lyssna är en konst, att ha tålamod, ork och intresse. Likaså att kunna prata kan vara en gåva. Orka ge av det som känns tungt. Inte alltid så lätt. Men ord kan vara förlösande, befriande.. Genom orden når vi varandra, hittar fram. Några sista ord..ur Pollak:s bok.
Det finns bara två sätt att förhålla sig till andra människor. Annelie © 011209 | |