Vad är det för fälla,
vad är det för grop som vi ramlat i, du och jag
Vad är det för krafter, vad är det för skuggor som rider oss,
natt som dag
Allt där ute hotar oss och hemsöker vårt hopp
Så stäng ditt fönster,
lås din dörr,
en svart måne har gått upp
Göm mina händer, dölj mina spår,
håll om mig älskling, håll om mig hårt
Var vi förblindade,
gjorde vi fel när vi, gav upp allt, för en dröm
Låt dina fingrar som av pärlemor låt dom,
röra mig, tills jag glömt
Jag är värnlös, vagga mig till rytmen av mitt namn
Ta min trohet, bär den ömt, ta emot den som ett lamm
Göm mina händer, dölj mina spår,
håll om mig älskling, håll om mig hårt
Be att havet bär oss bort till en lugn och skyddad hamn
Brassa segel, styr iväg, låt oss nå'n gång komma fram
Göm mina händer, dölj mina spår,
håll om mig älskling, håll om mig hårt
Peter Le Marc
Utdrag ur:
Ett sätt att älska tusen sätt att gå
Det finns ett sätt att älska, men tusen sätt att gå,
Du sökte någonting, som du aldrig kan få
Ett sätt att älska, men tusen sätt att gå
Det fanns en trappa av glas, upp till ett rum,
dit gryningen aldrig hann in
Jag var en annan då, jag gav dej nycklar då,
och en låga som inte var din
Du var på väg till platser, där jag redan varit,
och aldrig kan gå till igen
Du tog dessa drömmar, som hör till någon annan,
inget är gratis min vän
Peter Le Marc
Utdrag ur:
Drivved
Det finns två sorters människor här i världen
Dom som får stjärnhimlen när dom begär den
Och som med självklarhet, tar för sig var dag
Så finns det dom som får slåss för varje andetag
Å, lille konstnär, din känsliga själ
Du vill få världen att skratta, men den har dej ihjäl
Ett spel med märkta kort, ett spel du aldrig kan vinna
Och denna sällsamma längtan, Är allt du ska finna
Peter Le Marc
Säg som det är
Du och jag, vi måste kunna lita på varann
Du och jag, vi måste kunna tro varann
Allt vi har, är detta förtroende vi bär,
så du och jag, vi borde inte gå så här
Minns du än, hur vi föll förälskade min vän,
hur vi brann, och hur vi kunde prata sen
Det är upp till oss att hålla denna härd vid liv,
ingen annan gör det, älskling, bara vi
Säg som det är, säg som det är
En liten lögn, faller som en sjunkbomb ner
Lögner sprids, snart faller ännu fler
Vi kryssar fram, genom minfält av otrohet
Förr eller senare briserar varje liten hemlighet
Vi sitter snärjda, besvarar eld från varje tänkbart håll
Snart kan vi inte längre skilja tak från golv
En enda liten lögn, och vi har förlorat allt vi har
Det finns bara ett sätt, det finns bara ett enda svar
Säg som det är
Kärleken talar tyst, håller inga långa tal
Kramar inte allt för hårt, den lämnar inget val
Den kan inte tvingas fram, inte växa under hot
Kärleken är omöjlig, där lögnen slagit rot
Säg som det är…
Peter Le Marc
